Är phantasy star överskattat?

[ecco]

Tänkte att jag skulle spela igenom alla phantasy star spelen. Spelade lite av 3an för en herrans massa årsedan men tröttnade då snabbt, vill minnas att jag retade mig på grafiken och att musiken var dålig. Hade föromdligen uppskattat det mer idag.
Phantasy star 1 köpte jag och spelade för första gången i somras, sjukt över förväntan tyckte jag och ser fram emot att spela vidare längre fram.

2 an spelade jag också för längesen men tyckte det var svårt och kom aldrig så långt. Nu har jag jätt mig på ett nytt försök och tagit visst stöd från en guide vilken fått mig att inse att jag gjorde fel förra gången som inte samlade ihoptilkräckligt med pengar/ köpte bra utrustning innan jag gav mig ut på äventyr.
Nu har det blivit dags att gå in och leta i biolabbet (dungeon 3), men helt ärligt så känner jag att jag vetefasen om jag pallar att springa runt i en dungeon till. Till skillnad från andra RPGs till SMD så känns det som att jag bara vandrar runt i evighet medan fiender anfaller var 6e sekund. Dungeons/ byggnaderna är rätt tråkiga att utforska också, allting ser likadant ut och man spinga fram ocv tillbaka och göra alkt i rätt ordning. Det börjar kännas väldigt repeterande och striderna kräver ju tyvärr noll strategi.
Det finns en hel del bra i phantasy star men i det stora hela känns det i nuläget rätt överskattat.

Vad tycker ni om phantasy star spelen och 2an? Bör jag spela vidare eller lägga tiden på något annat spel? 1an kanske? Köpte pier solar för inte så länge sen, sjukt taggad på det.

[Janone]

Just deras random encounters (populärt på den tiden) är ju lite meckiga men i övrigt tycker jag att Ps är en fantastisk spelserie. De var jäkligt innovativa när de kom både storymässigt och spelmässigt, har en liten hat/kärleksrelation till dem.

[Martin]

Överlag, som Janne säger, så var det ju random encounters i multum i gamla rollspel. Man hade mer tålamod på den tiden kanske?

Jag älskar Phantasy Star, men visst är det så tidens tand gjort sitt. Jag hade lite svårt för labyrinterna i PS1, snygga och så, men jobbigt när de börjar bli komplexa. PS2 är oerhört utmanande och förstår varför en guidebok skickades med i väst, men gillade miljöerna, karaktärerna och storyn oerhört mycket (försökte i evighet levla upp och rädda en viss karaktär, no spoilers). PS3 är avvikaren, intressant koncept och kul med att kunna välja storylinje, men gillade inte stilen och långsam gång (speedades upp i remakes och samlingar). PS4 är ultimata, det är enklare och summerar hela serien. Det är mer belönande om man spelat de tidigare (framförallt 1 och 2), men är fortfarande oerhört njutbart att spela fristående.

Minns att jag också hade roligt med PS Online, men kan tänka mig att det är samma sak där. Skulle man spela det idag hade man nog inte varit lite förlåtande eller imponerad. Onlinespel var ju trots allt i sin linda för 17 år sedan.

[Zebbe]

Jag började själv med ettan när jag var 11 år tror jag, det var lite för svårt. Så jag körde sedan fyran, även fast den tillsammans med trean utspelar sig sist i serien. Trots det är den bra att börja med. Spelet är klart lättast av de fyra spelen, summerar handlingen i alla spelen bra samtidigt som den sluter cirkeln, och det är egentligen inga spoilers för de övriga spelen i den. Dessutom är fyran mitt absoluta favvospel genom alla tider.

Efter fyran kan man köra vilket spel som helst, trean utspelar sig ungefär samtidigt, ettan börjar serien och tvåan är mest lik fyran så alla har olika fördelar med att spelas därnäst.

Om man ska spela ettan rekommenderar jag att man fixar en repro med nyöversättningen, som trots att originalöversättningen är bra, är att föredra eftersom några namn och grejer blir mer konsistenta med övriga spel i serien. Samt, framförallt, så har den FM-musik som endast fanns till ca 30 spel. Detta kräver en FM-modul som man måste löda till sitt Master System, men är klart värt priset och besväret. Kolla på nåt Master System-forum, de finns säkert att köpa där.
Ett till tips är att rita grottorna på rutat papper, det gör spelet både roligare och lättare att spela. Det gjorde jag även i t.ex. Shining in the Darkness, en annan höjdare i genren.

Kör man tvåan kan jag som tidigare nämnt tipsa om guideboken som ska följa med spelet, liksom en karta. Klart värdefull första gången man kör igenom spelet.

Det finns även en guide till trean, men den såldes separat. Vill man klara alla fyra sluten snabbare i trean kan man spara en av sparfilerna i slutet på generation ett och sedan fortsätta från den när man klarat ett av sluten, så slipper man köra om generation ett.

[ecco]

Intressant att höra era kommentarer .
Jag har kommit igång med RPG spelandet igen efter en tids dvala, ps2 har jag dock lagt åt sidan tillsvidare. Just nu spelar jag istället Light Crusader som jag köpte för några veckorsedan. Kanonkul spel, lite lätt och linjärt känns det hittils men jag avser att spela igenom det. Därefter blir det kanske tillbaka några rundor med ps2 igen, känns som ett man kan lägga ifrån sig och senare spela vidare utan problem.

Jag har faktiskt guiden till ps3! Köpte den för kanske 10 (?) årsedan, dessvärre ny och inplastad, har inte vågat öppna den
Men funderat på att öppna den, om någon skall göra det är det väll en Sega fanboy som mig . Vad tror ni om värdet inplastat vs ej inplastad?

[Janone]

Bild på guiden?