Spelar just nu The revenge of Shinobi som jag under alla dessa år aldrig givit en ärlig chans. Jag har spelat det i lite småbitar och bara känt att "hur fan gör man?" och sen stängt av för att man inte haft mer ork just då. För ett år sen visste jag inte ens om att det här spelet existerade. Men jag dammade av kassetten för 2 dagar sen igen och tänkte att nu jävlar ska jag gå till botten med alla mönster och kontroller som man måste lista ut. Kom fram till att det här spelet är ju helt underbart. Förvånar mig att man aldrig hör någon prata om spelet utöver musiken till det.
Jag hann vänja mig rätt snabbt och bjöd sen över en barndomsvän över för att få vara med och klara ut det här med en massa öl-dopning. Glädjen och sorgen växlades det mellan flitigt. Facepalms och highfives till glädjefnatt har varvats. Tyvärr så klarade vi inte ut detta väldigt matiga spel. Väldigt många banor får jag säga. Hade jag spelat det här spelet när jag var liten hade jag nog gjort det här till ett av mina favoritspel. Jag var ju en sådan ninjatorsk på den tiden och kände mig inte alls nöjd med ninjaspelsutbudet som jag hade kommit åt. ninjor, samurajer, dinosaurier, soldater med maskingevär, flygande granater, varierande banor, massor av bossfights, dubbelhopp, massa buffar. En enda stor buffé helt enkelt.
Lite som Kung Fury goes SMD helt enkelt
. Ska göra ett nytt försök att klara ut det efter en powernap ^^.