R.I.P
"Hur kan du vara min vän, när du inte är SCN?"
- Herr Magnusson "En skojare in i märgen".
- Herr Magnusson "En skojare in i märgen".
Forumet för dig som älskar Sega!
SEGA FORCE - DEN SVENSKA SEGATIDNINGEN
Innan Internet blev gemene mans dagliga verktyg var det svårare att erhålla information om spel. Numera skrivs det om spel i Aftonbladet, snackas om spel på P3 och recenseras på Gomorron Sverige på SVT, men på 90-talet var återkommande bevakning av spel i bredare medier inget att ta för givet. För de flesta var ett besök i spelbutiken det enda sättet att kolla in nyheter genom att scouta hyllorna och testa nya spel på demostationer. Likt Bergsala med Nintendoklubben drev även Brio en SEGAklubb. Nyhetsbladen som Brio skickade ut till konsumenterna var samma som även sändes till återförsäljarna med information om nya spel. Nyhetsbladen kallades för SEGA Official Software News och var ett A4 i fyrfärgstryck med korta texter om månadens nya releaser.
Tobaksbutiker och välsorterade kiosker hade ibland engelska speltidningar som Computer & Video Games, Mean Machines och dylika, men de var ofta dyra och kostade 60-80 kronor stycket, vilket var mycket pengar som endast de allra mest spelintresserade var villiga att krossa spargrisen för.
- Vi hade ett avtal med brittiska förlaget Future Publishing och köpte deras tidning SEGA Power. Medlemmarna i SEGAklubben kunde köpa sex tidningar mot en prenumerationsavgift. Vi byggde prenumerationsregister och skickade ut tidningarna i Sverige, berättar Roger Jönsson, produktchef för SEGA på Brio.
SEGA Club hade som mest uppåt 50 000 medlemmar och av dem var det ungefär 1500 som prenumererade på SEGA Power.
- När antalet prenumeranter ökade var hustrun tvungen att hjälpa mig med att skicka ut tidningarna. Det var ganska omständligt och inget vi tjänade pengar på. Vi sålde tidningarna till självkostnadspris som en service. För oss var det ett viktigt marknadsföringsinstrument och trots att SEGA Power var på engelska så var det ändå många som gärna ville ha den.
När serietidningsförlaget Semic ringde Brio var det en enorm lättnad för Roger Jönsson. Semic ingår i Bonniers medieimperium.
- När förslaget om en svensk SEGA-tidning kom från Semic sa vi direkt att det bara var att köra, så slipper vi hålla på att skicka ut SEGA Power.
Börje Nilsson, förlagschefen på Semic, är bror till Tommy Boustedt, utvecklingschef på Svenska hockeyförbundet och tidigare tränare för Djurgården, som i sin tur hade kontakt med Tommy Töpel på Svenska hockeyligan. I och med att Brio var en tung annonsör som marknadsförde SEGA på Elitserielagens hjälmar och även senare var i samarbete kring Elitserien till Mega Drive, snackades det mycket SEGA i korridorerna hos den svenska hockeyns makthavare.
- Börje Nilsson på Semic fick upp ögonen för SEGA och kontaktade oss där de frågade om möjligheterna att ge ut en SEGA-tidning. Jag och Anders Hallberg träffade dem på ett möte och vi kom snabbt överens. Det enda åtagandet från vår sida var att förse tidningen med material som produkter för tester och lovade att annonsera minst en helsida i varje nummer. Det var ingen jätteinsats i pengar, speciellt inte med tanke på hur viktigt det var för marknadsföringen att få ut en svensk tidning med bred distribution.
Brio försåg Semic med kundregistret från SEGAklubben så de kunde erbjuda alla medlemmar SEGA Force. Alla nya köpare av Mega Drive fick prenumerationserbjudande med konsolen. Första numret kom ut september 1992 och i det kunde man läsa om det hett efterlängtade Sonic 2.
SEGA Force präglades av mycket attityd och bisarr humor. Stundvis kändes tidningen väldigt tafflig med grälla färger, men med mycket hjärta och glädje. Betygsskalan förklarades ofta med olika sorters jämförelser som resor, snorkråkor, väder eller cyklar, där högsta betyg 100 jämfördes med en 21-växlad mountainbike, medan bottenbetyget jämfördes med en träcykel och det finns termiter i närheten. Tidningen fostrade läsarna till fanboys med en pubertal ton. Läsarna skickade in teckningar där Mario lemlästades eller hånades av Sonic, som sedan ogenerat publicerades i tidningen. När Nintendo nämndes var det genom AB grå lådor, Nintanto eller Nintönto. NES kallades för Lilla grå lådan och SNES för Stora grå lådan.
- Jag tror inte målgruppen 16 år och uppåt satt och läste i serietidningsformat, men Nintendo hade sin tidning Nintendo Magasinet och det var ett sätt att möta upp konkurrensen. Det var inte avgörande, men tror nog att SEGA Force gjorde en hel del för SEGA som varumärke och hjälpte till att det såldes 150 000 maskiner.
Redaktionen som knåpade ihop SEGA Force bestod av Mats Jönsson och Patrik Lindqvist på plats hos Semic. Redaktören Mats Jönsson var ingen inbiten spelare, utan hade sin bakgrund som serietidningsredaktör. Han var en skåning född i Trelleborg som flyttade till Stockholm för att jobba på Semic 1986, då som redaktör för Fantomen, en position han innehav fram till 1990. Han skrev även Fantomen-avsnitt mellan 1998 och 2002 samt som akvarellmålare illustrerade han även flera Fantomen-omslag. Endast 53 år gammal gick han bort den 18 februari 2007, då var han redaktör för Ernie och Fantomen Krönika.
Layoutaren Patrik Lindqvist gick under smeknamnet Patte och framställdes på ett humoristiskt vis som en våldsälskare. Med sitt kampsportsintresse tog Patte ofta an sig fightingspel eller beat’em up. Hans använde frekvent ordet mörsa efter ordet mörsare, som är en artilleripjäs. Mörsa var detsamma som kötta, krossa, meja eller liknande för att på ett skämtsamt sätt illustrera intensiva actionspel.
Förutom Mats Jönsson och Patte figurerade flertalet frilansar i SEGA Force, som bland annat stå upp-komikern John Thelin och den tidigare make up-artisten Yesmin Bilgic som är författare till romanerna Defekt och Pause/Play.
- Jag tjatade om att jag ville skriva om spel och så fick jag skriva för SEGA Force, minns Yesim Bilgic.
Även Rolf Larsson var med under sin pseudonym Dr Roffe och profilerades hårt i SEGA Force.
- Ibland var jag med och recenserade spel också, berättar Rolf. Jag var uppe hos dem i Sundbyberg och vi satt oss ner och pratade om spel. De fick låna spel av oss innan spelen hade släppts i butik. Det var lite bångstyrigt att jobba med dem, men vi hade väldigt bra kontakt och de var duktiga. Patrik var lite egen och Mats Jönsson var mycket sympatisk.
Roffe minns när han och Mats åkte med till USA.
- När Brio lanserat första Elitserien hade vi en stor tävling för återförsäljare i Sverige, där vinsten var att man fick åka till USA och besöka Electronic Arts. Jag och Mats fick följa med för att skriva artiklar om resan, vilket var riktigt kul, han var trevlig att umgås med. Vi fick se utvecklingsstudiorna, där man gör spel hos EA.
Besöket gjorde stort intryck på Rolf som med egna ögon fick se hur många utvecklare som arbetade på varje spel.
- Det är enorma kostnader i sådana spelproduktioner. Ibland kan det ta flera år att ta fram ett nytt spel, beror så klart på vilket typ av spel, men minst ett år. Jag tror inte alla konsumenter som håller spelet i sin hand begriper vilka stora pengar det handlar om.
I nummer 6/94 introducerar SEGA Force något de kallar Master Shop. Antalet återförsäljare som har Master System i sitt sortiment blir allt färre i takt med att Mega Drive helt och hållet tar över. I Master Shop erbjuder de spel på postorder. Genom att sätta in pengar på postgiro får läsaren sina spel skickade till sig inom två veckor. Det var nya spel som bland annat Deep Duck Trouble för 449 kronor och Asterix: The Great Rescue för 495 kronor samt reaspel som Brio hade överlager av som till exempel Speedball för 99 kronor och Global Gladiators för 199 kronor.
Med ett SEGA på nedgång med fiaskot 32X och lågt intresse för Saturn samt fler konkurrerande speltidningar som Interface, High Score och Super Power i magasinformat leder till att SEGA Forces läsarskara konstant minskar. Sommaren 1995 beslutar Semic att lägga ner SEGA Force efter 20 nummer. Super Play som tidigare enbart koncentrerat sig på Nintendo börjar då skriva om SEGA i hopp om att locka nya läsare. Man uppskattar att tilltaget endast bidrog med 300 nya läsare. Kanske var det Nintendo-stämpeln som skrämde och andra tidningar som High Score som mer tilltalade SEGA-spelarna, eller så kanske det bara vittnade om att intresset för SEGA var i utförsbacke.
AlmostOriginal wrote: Så jag skulle säga att samlingen äntligen är komplettBild för bövelen!